Kassa och livrädda.

Ja, det är fan inte lätt att vara öisare...

 

I december 2007 briserade bombernas bomb, tidernas tidningschock och sätta-kaffet-i-halsens alla heliga mödrar. ÖJS SPELARE ÄR RÄDDA FÖR SIN VÅLDSAMMA PUBLIK.

Hade jag varit spelare i öjs hade jag också varit rädd, men snarare för att det INTE finns någon publik. Att vara rädd för något som inte finns är en inte helt ovanlig fobi, men att det finns elva inbillningsfreaks i samma fotbollslag - det är något av en medicinsk sensation. På det medicinska temat kan vi väl klargöra att en person med torgskräck bör undvika öjs, men å andra sidan borde det vara mumma för en klaustrofobiker.

Nu är det förstås så att åtskilliga av öisarna knappt uppnått åldern när de kan bromsa omkring i bilar, så att de hellre lämnar bromsspår i sina överklasskalsonger är kanske inte så konstigt. Vi kan lugna våra kära alliansillbattingar med att den här rädslan växer bort, precis som finnarna och de spontana ejakulationerna ni eventuellt har upplevt. Och, ja, det är normalt att bli kåt på fröken under högstadietiden.

Här och nu kan Ingbritt.com - exklusivt, naturligtvis - presentera tio-i-topp över saker som öjs spelare är rädda för, utöver sin egen (icke-)publik.

10. Spöket Laban 

Många av spelarna i rödblått vill inte ens kännas vid namnet Laban. Ken Fagerberg slår händerna för öronen och sjunger lalala när vi pratar om den här faran - som ändå bara är nummer tio på listan. En lite mer mogen öjsare berättar att han brukar slänga ett öga på Laban när spöket är på tv, men bara om mamma, pappa eller tränaren är i rummet. Det är ganska så läskigt, erkänner han tyst och kramar sin snuttefilt.

9. Fluortanten

Ojojoj, vi är bara på plats nio och trots en rätt lång frukt- och sovstund är hela a-laget i uppror här. Flera spelare klänger längs väggarna. Till och med äldre lirare som Dicken och Källander är på väg att bli alternativplacerade sängvätare. Åtminstone känns det så. 

Lyckligtvis får de sin sedvanliga lösning av tränaren - chokladmuffins med valium. Då kan en av dem berätta att han minsann vågat ta henne i hand en gång. Den var kall som is, berättar han. Och en icke namngiven spelare börjar gråta våldsamt ...i underlivet.

8. Sina egna skuggor

Vi klättrar snabbare uppför listan än öjs kanade nedåt i tabellen. På åttonde plats över saker spelarna i rödblått är rädda för hittar vi - deras egna skuggor. 

Jag gillar mörkret, även om jag är mörkrädd, säger en av dem. Vi kan kalla honom Ken, för skojs skull. För i mörkret ser man inte den där hemska svarta saken som förföljer en hela tiden. 

En annan säger att han trodde den svarta var en neger, men så förstod han att det var en skugga. Lite läskigt, tycker en mittfältare. Man kan ju tycka att en skugga har annat för sig än att förfölja samma person, men inte då.

7. Att professor Balthazars maskin ska överhetta

Det är förstås lite rörande att de bryr sig om en tecknad och påhittad figurs väl och ve. Vad är påhittad,  säger en. Vad är tecknad, säger en annan. När jag tecknar blir det bara solar, fortsätter han och håller upp ett papper med tusen lila tuschstreck. Jag försöker berätta om skillnaden mellan riktig och påhittad och att Balthazars maskin inte kan gå sönder.

Det är en evighetsmaskin, en makalös makapär, sjunger ungdomarna och vips är det visst sångstund och ytterligare en tupplur ordinerad.

6. Monstren under sängen

Jag trivs bäst i våningssäng, säger en som vi också kan kalla för Ken för skojs skull. Fast, jag måste sova längst upp, för då vet jag att det är en kompis i sängen nedanför och inte ett monster. Alla nickar. 

Det visar sig att på bortaresorna sover alla i våningssängar - men ingen sover i underslafen, alla har varsin överslaf. Det blir ju lite dyrt, säger tränaren, men det är ett måste. Annars skulle alla sova i min säng med varsitt brännbollsracket för tjejer.

När jag förklarar att det bara finns dammråttor under sängar och inte monster utbryter panik. Har monstren förvandlats till råttor? De kan säkert bita igenom madrasserna. Blicken från tränaren är mordisk. Jag har visst skapat lite panikångest.

5. Lilla Lots på Liseberg

Alla är överens om att Liseberg är hemskt. Kaninerna är stora och många av spelarna är helt enkelt rädda för att försvinna i pälsen. 

Andra tror att sockervadden är gjord av döda barn och en berättar att hans mamma sagt att så länge vattnet i Flumeride inte håller 32 grader kan han bli dödssjuk om han blir blöt. 

Alla är dock rörande överens om att det värsta med nöjesparken är Lilla Lots. Herregud, där kan man snacka sjöfartsäventyr, säger en av dem. Vågorna är centimeterhöga, säger en som vi kan kalla Ken.

4. Nysningar - man kan dö av dem

Förkylningar är dumma och du kan dö av nysningar, därför är vi jätterädda för dem. Orden är en talesman för gruppens. Han förklarar att en våldsam nysning kan slänga ut hela hjärnan ur kroppen och därför är det bättre att inte nysa. 

Börjar snoret rinna är det bara att peta i snoken och äta upp kråkorna, flikar en annan in. Smakar bättre än budapestlängder, tycker en tredje och plötsligt diskuterar de vilt om vad som är godast - snor eller lera. En säger att han prövat att äta kottar, bark och att det inte var helt värdelöst. För första gången börjar jag bli lite rädd själv.

3. Snurrande dörrar i köpcenter

När du gått tre varv så vet du inte var du är och då kan du gå vilse, berättar en kille som vi för enkelhetens skull kallar Ken. 

En annan gick in i glaset en gång och då stannade allt och flera vuxna såg arga ut. 

Jag tror att det är dörrar som kan ta dig till en hemlig värld där de spetsar barn och äter dem råa, menar en målvakt som verkligen är för gammal för sånt här fantiserande.

2. Gubben i månen

En gång i måna'n är månen full, har du hört den låten? En kille vi kallar, tja vad sägs om Ken, ställer frågan. 

Vi är alla rädda för att han ska ramla ned från himlen då, eftersom han är en fyllbult. Varje natt när han är full så sover vi med våra Nalle Puh-paraplyer uppfällda. Skulle han dunsa ned här så ska han inte krossa oss i alla fall. 

Jag försöker förgäves förklara att gubben i månen inte är något att ta bokstavligt, men det vill inte riktigt sjunka in. 

Det märks på de gapande munnarna och de tomma ögonen. Flera av dem tänker så hårt att de somnar. En drägglar rätt rejält, till och med.

1. Puberteten

Det är inget snack om vad som skrämmer mest. Jag hinner knappt komma in på ämnet förrän frågorna haglar. Om snoppen växer, kan jag  inte ha mina Byggare Bob-kalsonger då? När det börjar växa hår på snoppen, försvinner det från huvudet då? Vad är runkbulle? Måste man pussa på tjejer när man kommer in i puberteten? Om min röst blir grövre hur ska jag kunna sjunga med i sångerna i Barnens Trafikklubb? Vad är en vagina? Jag tycker tjejer är äckliga, kan jag få en glass istället för sex? Det där med målbrott, innebär det att man gör mer mål i fotboll? Måste man röka hasch när man kommer in i puberteten? Blir vi som våra ligister nu? Måste man dricka kaffe, eller kan jag fortsätta med blandsaft på kalasen? Är det slut på barnkalas nu, måste vi kalla det för party eller disco istället?

...förfärad backar jag bakåt. Hela gruppen förföljer mig. Utom en, vi kan kalla honom Ken. Han sitter och tittar ned i sina byxor, stoppar ned en hand, pillar runt och ser sådär otäckt glad ut som de gör på Animal Planet. Han slänger lystna blickor på dockorna i hörnet och får ett skumt flin på läpparna. Jag gör som jag brukar i närheten av småttingar, pepparsprayar hela bunten, och schappar. Öjsjävlar.

(c), 2007, Ingbritts Barn- och ungdomsredaktion.